Väldigt ofta när 40k diskuteras på nätet eller i hemmen så dyker diskussionen upp om "cheesy" spelare och tråkiga arméer.

Vad beror det på? Är det verkligen så att det därute finns en massa illvilliga spelare som bara vill förstöra för resten och göra spelet tråkigt för alla "vettiga" spelare som spelar på spelet på rätt sätt?

 Hur kommer det sig att det inför alla turneringar så måste arméerna poängbedömas över hur "roliga" dom är och om din armé inte är "skojig" nog så straffas du ut ur turneringen genom att du tilldelas minuspoäng för att dina val har varit för "tråkiga" av en domarpanel.

Eller kan det rent av vara så att det kan finnas ett samband mellan dessa båda fenomén...?

 När jag började spela 40k för en sådär 13 år sedan så var det en riktigt rolig upplevelse.Att måla sina figurer och känna att man utvecklades och fick bättre resultat i sin målning var riktigt roligt. Världen var häftig och det var riktigt skoj och bara sitta och läsa om Deathswings eskapader ombord på övergivna skepp i den djupa rymden, om den gudomliga kejsaren som satt på jorden och var människlighetens frälsare trots att han inte längre ens kunde röra sina lemmar osv.

När jag spelade första gången så var det mot eldar och hade jag en dreadnaught och en armé i övrigt bestående av Deathwing Terminators eftersom jag redan hade Space Hulk och att jag i och med det  i princip hade en 40k armé eftersom det bara vara och använda dom figurerna som man fått med där.

Naturligtvis fick jag jättestryk av alla häftiga eldarpryttlar som min motspelare hade sin armé.Det gjorde att fick jag upp ögonen för det som fick mig att fastna i 40k i ett bra tag framöver.”Hmm, jag fick ju ärkedäng…vad berodde det på? Jo hmm, han hade si och jag hade så vilket innebar att han kunde göra så och jag kunde inte svara med något på något bra sätt…hmmm…””Men tänk om jag skulle skaffa en landraider…? Då skulle den dels kunna lösa det problemet och om jag mötte en annan armé som såg ut så eller si så, så skulle den i det fallet kunna transportera dom där till den där vitala positionen om det skulle behövas…hmm..” 

Sagt och gjort, nästa morgon så var man nere och hängde på låset till butiken och shoppade mer färger och fler figurer och en vecka senare så hade man målat upp sina nya ”detachments” som skulle kunna lösa alla dom tidigare problemen som jag tyckte jag hade haft.

”Ok ett nytt försök, klart jämnare, överlevde några fler turns i varje fall och jag kom ju faktiskt inte så långt ifrån att lösa mitt uppdrag…hmm vad göra nu? Hmm, kanske skaffa lite mer wargear, några scouts skulle kunna kontra den situationen om någon försöker göra så mot mig en gång till. Humdidumdi...”

Efter några gångers testande och arméutvecklande så hittade man svagheter i dom andra arméerna vilket resulterade i att dom ändrade och förbättrade och försökte få sina arméer mer flexibla och kapabla att möta olika hot oavsett vad dom bestod av.

Utvecklingen fortgick alltjämt, men när man hade lärt sig hur spelsystemet fungerade och börjat få en flexibel armé så övergick man mer till att förbättra sitt manövrerande och hitta olika sätt man kunde manuvrera, teleportera, drop-podda osv. för att negera de delar i motsåndararmén som man identifierade som det största hotet mot den egna planen.

Och så där fortsatte det, fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Utveckling och kontringsutveckling, manöver och motmanöver, överraskning och motöverraskning.Var inte det roligt så säg, man visste inte vad man skulle kunna möta man försökte gardera mot alla möjliga faror och hot, det var ju spännande redan innan man kom till spelbordet.

Detta då trots att 2ed tog rätt lång tid och spela på den tiden och att det fanns inbyggda problem i systemet (psykers, förfördelat för ”shooty”-arméer, vortex och virus-granater m.m.). 

Sedan kommer 3ed ut. Där är mycket av de gamla systemproblemen fixade. Det går fortare att spela, dom har kastrerat psykers så till den milda grad så att dom från att i snitt ha stått för 40%-50% av armékostnaden nu istället inte brukar förekomma alls i dom flesta arméer jag sett. Vortex- och virus-granater är borttagna osv. Det verkade ju lovande.Men i stället för att bara fixa dom andra problemen så introducerar dom nya minst lika illa problem i den nya utgåvan. Exempelvis: 

1. Nya rustningsregler som ger AP3-effekten som gör att AP3 är flera gånger bättre än de andra AP-värdena, vilket resulterar i att alla arméer som kan tänkas möta en AP3-armé måste innehålla starcannons, plasma cannons osv. för att kontra det hotet vilket i sin tur resulterar i våldsamma diskutioner om ”cheesy”-eldar arméer osv.
2. Assultsquads-teleporteringseffekten som låter en jump-pack utrustad squad att hoppa över en skog in framför en av fienden förberedd försvarspostion, avlossa alla sina vapen i ansiktet på de förberedda försvararna och sedan assulta dom i närstrid utan att dom beredda försvararna hinner avlossa ett skott till sitt försvar.
3. En höjning av movementvärdet från fyra till sex på människor mfl. Vilket resulterar i långsammare framryckning…
   I 2ed kunde man nämligen springa 8 med förband med vilka man valde att inte skjuta med, vilket kunde vara användbart om man ville komma närmare fienden fortare eller manövrera runt honom osv.
   Genestealers kunde exempelvis springa tolv istället för sex tum plus en tärning.
   
   

 Så när man gav sig på att spela 3ed och började upptäcka att dom gamla bristerna hade ersatts av nya och i många fall värre problem så blev det lite av en besvikelse. Resultatet blev att man slutade spela 40k istället, även om det fortfarande var roligt att läsa om världen och måla emellanåt. 

Men, men, är det detta som är det enda problemet? Den huvudsakliga orsaken till att man slutade spela?

Faktiskt inte direkt, utan indirekt. Av alla dessa olika problem så blev resultatet att de saker som en gång hade lockat mig in i spelet inte längre finns kvar där.

Spacemarines är bättre än alla andra arméer, det är bättre att bygga en shooty-armé med laserkanoner, plasmakanoner, starcannons och många fordon, det är i stort sett alltid bättre att ha med veteran sergeants med powerfists än att välja någon annan möjlighet i stället osv. Är det här något som uppmuntrar arméutveckling och experimenterande hos dom som spelar?

Om det i stort sett alltid är bättre att ha en massa fordon med laserkanoner som blastar loss mot varandra från runda ett från varsin sida bordet med ett minimum av förflyttning är det något som uppmanar till djärva manövrar, stort risktagande för att lyckas erövra nyckelpositioner osv..? 

Om en spelare förlorar mot en armé med spacemarines och kontrar med att skaffa fler fordon och plasmakanoner för att öka sina chanser att klara sig i motsvarande situation nästa gång den uppstår, är det då en ”cheesy” armé? Är spelaren och hans armé trist?

Om alla bygger sina arméer med förutsättningen att hela tiden förbättra sin armésammansättning och sin taktik vilket för många spelare är en självklar sak att göra och det per automatik innebär att alla arméer blir slätstrukna och spelet alltid blir tråkigt, är det då spelarna som det är fel på? 

Kan det vara detta problem som gör att det måste finnas en ”rolighets”-bedömning av alla arméer i turneringarna som spelas runt om i landet?

För att om man inte hade det så skulle alla arméer se ut på samma sätt och ingen skulle längre tycka det var roligt att spela turnering…? Nä jag skulle istället vilja lasta över ansvaret för att spelare drabbas av detta gång på gång på Games Workshop i stället.

Jag finner det märkligt dom här har ett spel med denna enorma inkomstbringande marknad och massiva skara med entusiastiska spelare och ändå inte klarar av att skapa ett spelsystem som kan beskrivas på något annat sätt en ett halvt misslyckande… 

Kanske det vore dags att bygga om spelet från grunden? Behålla grundkonceptet som gör Warhammer 40k unikt och hyra in proffisionella speldesigners som har jobbat med modulär spelutveckling av spelsystem som CCGs eller figursamlarspel.

Problemställningen är likartad i dessa spel. Om man inte ger spelet en bra och tight kärna när man bygger grunden så kommer det att börja svaja ganska snart som man försöker lägga på nya moduler med raser, vapen osv. Precis vad som brukar hända så fort GW har kommit igång med nya moduler till 40k med andra ord.

Då kanske dom skulle kunna visa upp ett spel som tilltalar flera typer av spelare än idag och inte automatiskt väljer att diskvalificera de spelare som faktiskt vill spela spelet också…

Spelare kanske inte skulle anklagas för att vara ”cheesy” och spelare kanske inte skulle bli upprörda på varandra därför att dom spelar spelet på olika premisser utan 40k finns istället där för alla spelare istället för bara för GW måste ha något som får folk att köpa fler av deras figurer...det kanske i slutändan skulle kunna gynna GW också.